Drömmen om kvinnan –
Albert Edelfelts kvinnoporträtt

Ett av de mest frekvent förekommande motiven i Albert Edelfelts produktion är kvinnor i olika åldrar och av olika samhällsklasser. Med sina kvinnoporträtt har Edelfelt främst strävat efter att behaga den breda publiken och därför är målningarna till sin utformning huvudsakligen stämningsfulla och estetiska – små, nätta målningar. Bildernas innehåll kunde skapas t.ex. genom dräkter eller annan rekvisita, ibland enbart av själva kvinnotypen. När han avbildade överklasskvinnor, målade konstnären dem nästan alltid i deras egen omgivning på deras fritid, t.ex. läsande böcker, men aldrig i arbete.

Albert Edelfelt, Gumma med pärtkorg, 1882, oljemålning, Konstmuseet Ateneum. Foto: Douglas Siven.

Edelfelt målade många vackra kvinnor, men kvinnorna representerade inte något specifikt skönhetsideal, utan var högst personliga kvinnotyper. Å andra sidan var kvinnoskildringarna beroende av modellens klasstillhörighet, ålder och samhälleliga position. Målningen Gumma med pärtkorg är ett exempel på en sådan målning. Modellen är familjen Edelfelts tjänarinna Tajta. Den gamla trotjänarinnan har degraderats till en anonym gumma, som i målningen representerar endast sin typ och sin klass. Målningens Tajta är ett typiskt exempel på en gammal, utarbetad och avsexualiserad kvinna, i motsats till många av kvinnorna på de kvinnoporträtt som Edelfelt målade i Paris. Men målningens stil är ändå på sätt och vis idealiserande, det är en bild av hurdan en typisk kvinna av folket ansågs vara.

Albert Edelfelt, Goda vänner II, 1882, oljemålning. Konstmuseet Ateneum. Foto: Douglas Siven.

Målningar från Haiko skildrar idyllen från barndomens somrar och dessa sedesamma kvinnor är en absolut motsats till metropolen Paris kvinnor, som representerade sexualitet och urbanisering. Framför allt Edelfelts systrar var föredömen av anständighet och oskuld. Ett talande exempel på en skildring av oskuld är målningen Goda vänner II. Modellerna var Albert Edelfelts 12-åriga syster Berta och hennes hund Capi, sittande i den gustavianska soffan i villan i Haiko. Motivet med en ung flicka som läser en bok tillsammans med sin hundvän förekom ofta på 1800-talsgenrebilder.

Bok. Z. Topelius: Ljung, 1889. Runebergs hems samlingar. Borgå museum.

Målningens mjuka pastellnyanser betonar de goda vännernas fridfulla sommareftermiddag, djupt försjunkna i en bok. Hatten som glömts kvar på golvet och de vackra sidenskorna skänker målningen behagfullhet, samtidigt som de tillsammans med den lugna läsestunden ger en antydan om sommarfirande på herrskapsvis. Kanske var boken något ur Z. Topelius produktion? Hans böcker stod säkert också i bokhyllan hemma hos familjen Edelfelt, precis som hos många andra finländska familjer, såväl i slutet av 1800-talet som idag.

Alexander III:s maka, kejsarinnan Dagmar, blev förtjust i Goda vänner. Kejsaren köpte målningen och den hamnade i ett kabinett i Gattjina-palatset. Idag ingår verket i Eremitagets samlingar i S:t Petersburg. Den engelske konsthandlaren McLean beställde senare en ny version på samma målning. På beställning av konstsamlaren F. Antell, gjorde Edelfelt i februari-mars 1883 ytterligare en tredje version av målningen, den här gången i akvarell och på basen av ett fotografi.

Livets sol, dess medelpunkt och idealbild
– Albert Edelfelts mor

Albert Edelfelt, Fru Alexandra Edelfelt i gula salongen på Haiko, 1902, akvarell. Borgå museum. Foto: Jan Lindroth

Albert Edelfelts mor, Alexandra Edelfelt, var familjens matriark. Hon representerade fosterländska värden i Runebergs anda. Modern var helig, hon gav frid och trygghet i konstnärens liv. Men för målningen Fru Alexandra Edelfelt i gula salongen på Haiko var det faktiskt Edelfelts syster Berta som satt modell, hon var den som mest liknade sin mor. Modern hade dött på Haiko redan i augusti 1901. Hennes död var ett förkrossande slag för Edelfelt, i henne hade han förlorat det viktigaste och mest älskade stödet för sitt arbete.

Efter moderns död förvandlades sommaren på Haiko enligt konstnären till något fruktansvärt. I ett brev till René Vallery-Radot i september 1901 skriver Albert Edelfelt om sin mor:

Hon var mitt livs sol, dess centrum och idealbild! Hennes personlighet så originell, så kraftig och medryckande … Min mor var bara tjugo år äldre, hon var så ung i sinnet, och jag är femton år äldre än min syster. För mig var hon lika mycket en äldre syster som mor, och under hela våra liv har vi levat i närmaste tankegemenskap. Hennes idealism, som fyllde hela hennes varelse, hennes starka förtröstan … hennes glada sinne och hennes upphöjda sätt att förhålla sig till konsten och till livet – allt detta var en ofrånkomlig motsats till min egen osäkerhet och pessimism.

Endast arbetet kunde skänka Edelfelt sinnesfrid och därför gjorde han ytterligare ett porträtt av sin mor, totalt målade han genom åren sex stycken sådana. På målningen har tiden stannat: modern läser tidningen och blommorna i vasen är nyplockade. Allt är tryggt och oföränderligt. Moderns blick är dock bortvänd från betraktaren, vilket ger en antydan om hennes bortgång. (SK)

Otryckta källor:

Helsingin yliopisto (HY) Taidehistorian oppiaine (THO) Lähteenmäki, Elina 1990. Albert Edelfeltin naiskuvat – populäärin ja innovatiivisen taiteen välisistä yhteyksistä Ranskassa 1870-1880-luvuilla. Avhandling Pro gradu.

Syrjäläinen, Hanna-Kaarina: Haikossa syntyneiden teosten mallit; Edelfelt -esitelmä.

Källor:

Kortelainen, Anna 2004: Puolivilli puutarha. Albert Edelfeltin Haikko. Keuruu: Otava.

Kämäräinen, Eija 1992: Albert Edelfelt. Kultainen Häkki. Porvoo: WSOY.

Vainio-Kurtakko, Maria 2009: Albert Edelfelt ja pohjolan kesä. Helsinki: Retretti.